Bilen packad med verktygslådan och man kör på den korta kringliga skogsvägen ut mot båtvarvet.
Hjärnan jobbar på febrilt, med alla "unika" lösningar man ska fixa, och epilepsianfallet är nära på grund
av solstrålar som letar sig genom träden och studsar mot ögonen.
Man har den där känslan ni vet, som alla barnen har dagen före julafton. Ja inte de ungarna som hade föräldrar som krökade ner sig och tryckte heroin då utan de barnen som faktiskt fick paket. Nåväl känslan är så fin och pirrig.
Nere på grusplanen, parkerar man bilen och möts av "Kronkalles" något överdimensionerade huvud samt senaste uppdatering på triviala problem med offeranoder, det är lycka det. Kanske det mest glädje höjande ämnet som är lagligt efter alkohol.
Jaha tänker du som läser, äntligen kommer ett inlägg som faktiskt handlar om segelbåtar och kanske ett litet tips om vår- rustning. Fan heller här snackar vi känslor.
När man pillat och mixtrat en timme eller två klättrar Kronkalle med sitt något överdimensionerade huvud och "Kjelle maskinen" upp i sittbrunnen. Vi knäpper en långhylsa där i vårsolen pratar drömmar, visioner och barnförbjudet.
Kjelle surnar till rejält och väser:
- Jag har fan sett fåglar hela jävla livet. När han och Kronkalle är oense om en fågelart. Fågeljäveln är ca 300 meter upp i luften. Att båda har synförmåga som får en mullvad att verka klarsynt är det ingen som reagerar på.
Faktum är att det finns få saker som gör mig så lycklig som dessa stunder, båtgrannar vårsol och lite båtfix ackompanjerat av en långhylsa och en massa skitsnack.
