Många säger att tjust skärgård som i norr gränsar mot sankt Anna och söder Kalmarsund är en av Sveriges vackraste skärgård. Med sina fem tusen öar och kobbar står hon rakryggad mot alla världens platser. Med Västervik som hemma hamn har man svårt att förstå vad man har runt husknuten och visst är man lite hemma blind.
Jag planerar ofta långa seglatser -vill se något nytt ”skriker hjärnan” när man en kall februari kväll ligger nerbäddad med datorn stirrandes på Eniro och planerar sommarens seglingsrutter.
Det är en varm julidag mitt på semestern sydliga vindar runt 4-5 sekundmeter, havet är lugnt men inte Lucerna fjärden. Båtar i alla de former och färger åker kors och tvärs jag får nästan känslan av att ingen vet var dom ska. Ljudet av hundratals turister som roar sig på korpaholmarna ligger som en matta över mariannelundviken när jag kliver i båten morsar på båtgrannen och gör loss. Kylen är välfylld med kall prippe och jag kastar snabbt av mig min t-shirt, hissar segel och ställer mig så där bekvämt vid rorkulten som bara jag kan.
Med Borgö på styrbord sida och blicken på skansholmen minns jag min barndom, hur jag satt på lilla skansholmen och täljde barkbåtar, farsan metade och morsan solade. Helvete vad tiden går, jag smiter snabbt ner häller en sexa pernod och greppar en kall prippe innan jag återgår till min bekväma position vid rorkulten. Irritationen för att vi kom iväg sent börjar släppa i takt med första klunkarna.
Jag styr barbord mot västerbådan och genar ner mot skanvik långt innanför farleden och de gröna märkena, dessa vatten kan jag. Jag funderar en stund på varför klanten heter klanten när jag glider förbi skäret.
Med fyllda segel, Sundström lågt på stereon seglar jag gudingen ner passerar bondbacken och fortsätter ner mellan Stora Malmö och vidö in i det smala sundet mellan Björkö och Solidö. Jag förundras över hur vackert allt är det är som en stor labyrint med öar, kobbar och skär. Kossor som betar på Björkö och små röda stugor på Smågö. Hämtar en ny öl den är kall nästan lite frostig, passar på att ta dagens första dopp från badstegen. Kom och styr lite skriker jag till flickvännen som i bikini somnat på fördäck. Den damen kan sola tänker jag när hon kliver ner i sittbrunnen nyvaken och lätt irriterad.
Med bojkroken i högsta hugg fångar jag bojen på Rågö binder fast båten, tar en pernod och en kall tillägningsöl innan det är dags att fixa till segel och annat som ska göras innan man på riktigt får slappna av. Det är varmt och ett dopp i gästhamnen känns underbart.
-Hej, man möts av ett brett leende av den unga servitrisen på Rågö restaurang hon är söt lite för ung kanske, jag spanar efter ett bord i utkanten och med skugga. Vilken dag säger jag till tjejen som är fortfarande är lite dåsig efter att ha sovit i solen ett par timmar.
-Jag tar abborre, en sexawhiskey med en isbit och en stor ljus lager men bara om den är riktigt kall, säger jag allvarligt.
När jag sitter där njuter av utsikten, dofterna, varma vindar och min salongsberusning har jag helt glömt februaris ruttplanering. Vad fan ska jag se för nytt jag har ju allt jag behöver här.
